Start | Rock | Pop | Metal | Punk | Sök | Band/Artister | Tävling
Live | Skiva | Artikel | Intervju
Tommy Emmanuel

Gitarrmusik från Australien.


Foto: www.tommyemmanuel.com  

Vansinnigt bra!
Tommy Emmanuel från Alice Springs, Australien, har varit turnerande musiker i 50 år.
Helt sjukt...

Jag inser ju själv hur löjligt det låter.
Det som man måste förstå om den här snubben, är att han har lirat gura i hela sitt jävla liv.
Dessutom har han haft turen att få leva på det.
Tänk dig själv; du börjar spela ett instrument som liten parvel.
Du har intresset och fallenhet för musik.
Du får börja turnera.
Dessutom övar du 6 timmar varje dag, utöver spelningar.
Och så håller du på så, år ut och år in.
Så vid 56 års ålder är du rätt hyfsad på att lira...

Det här var en helt fantastisk upplevelse för ett gitarr-freak som mig.
Jag skrattade åt hans påpassliga fills, som gav prov på stor självdistans.
Jag grät under exempelvis den otroligt vackra "Burn for you".

Så rent och välspelat kan man bara spela om man har total kontroll över sitt instrument.

Tro mig, jag försöker verkligen vara objektiv här.
För att bibehålla nå`n sorts trovärdighet ansträngde jag mig för att ta av mig gitarrist-hatten, och bara vara åhörare.
Och min upplevelse var att den här spelningen var allt annat än introvert och gitarr-nördig. Det var...Entertainment!
Han visade sig vara rätt rolig, och drog bland annat ett skämt som var (enligt mig) ganska talande för hela konserten.
Där sitter han, helt solokvist, och säger "Let me introduce the band". Då börjar han imitera olika instrument, med gitarren.
6 strängar och 10 fingrar (inga effektpedaler!) blev bas, trummor, cittra, djembe, tabla, keyboards...

Till min förvåning visade han sig vara en helt okey vokalist. Jag hade förväntat mig ett helt instrumentalt gig, men säkert hälften av låtarna var med sång.
På några låtar fick han hjälp med sången av sin flickvän, Lizzie Watson, från Nashville.
Hon var uppenbart en "riktig" vokalist...

Till synes grå covers, som "Blue Moon", "Somewhere over the rainbow", kom till liv i helt nya, fantastiska arrangemang.
Det blev även en del Beatles, vilket han förklarade med "Since I know they need the royalties", ha ha...
Deras "Michelle", med flageoletter jag inte trodde fanns, "Day Tripper" som flöt över till "Lady Madonna".
Även material skrivet av en av hans stora idoler, Chet Atkins.

Det egna materialet kom i huvudsak från hans senaste skiva, "The Mystery".
Därifrån hämtades en låt jag måste nämna, "Initiate".
Den handlar om Australiens ur-befolkning, aborginerna.
Ett helt instrumentalt stycke, som jag inte tycker är speciellt märkvärdig på skiva.
Men live blev den ett monster!
Även den enda låt där han använde signalprocessorer, i form av ett långsamt delay och ett STORT reverb!

Tommy Emmanuel må vara okänd för gemene man, men ett tecken på hans storhet fick jag när vi talades vid efter konserten.
Vi kom in på spelstilar och gitarrister, när han berättade "Everytime I play in Houston, Eric Johnson is in the frontrow."
Jag vet inte vad ni tycker, men i min bok är det jävligt fett...

Hats off to you, Mr. E!

Av: Ulf Jansson
2007-08-15

10 senaste | Visa alla

2007-08-15 - Tommy Emmanuel
2006-06-05 - Musikesteternas show
2006-05-20 - Les Visitures
2006-05-16 - Anna & Idde
2006-04-01 - Miss The Point
2006-01-18 - Strasse


10 bästa betyg | Visa alla

2006-01-18 - Strasse
2006-05-20 - Les Visitures
2006-05-16 - Anna & Idde
2006-04-01 - Miss The Point
Annonser