Start | Rock | Pop | Metal | Punk | Sök | Band/Artister | Tävling
Live | Skiva | Artikel | Intervju
Dysdain - the action is go

Tungt. Udda. Fett. = DYSDAIN!

Polyrytmik rules hell satan metal yea!
The action is...Dysdain!

Dysdain`s nya material känns som deras mest genomtänkta alster hittills, möjligtvis beroende på att gossarna har blivit lite äldre, och spelat mer tillsammans.
Då informationen om deras nya låtar är bristfällig, för att inte säga obefintlig, på deras hemsida så har jag inte lyckats lista ut några låt-titlar. Men det som slår mig i öppningsspåret, är att det är tungt, desperat, och samtidigt ...coolt! Ja jävlar, det här ÄR coolt! Dock är det omöjligt att inte undra vad dom vill med den här låten. En samling snygga riff som har satts ihop, som man har gjort till en låt. Men nåväl, ombyte förnöjer.
I nästa låt måste jag anmärka på Johan Anderssons gitarrspel, som är utsökt. Detta leder till att det blir lite för snyggt för att sången ska funka. Jag skulle gärna höra att dom hängav sig mer åt att göra hela arret mer tillbakalutat. Det blir mer Dream Theater än Meshuggah, vilket säkert inte är meningen. Min åsikt är ändå att de skulle tjäna på att "sockra" lite mera...
I spår 3 börjar jag nästan tro att de har tjuv-läst denna recension, för nu är allt socker bortblåst. Endast sandpapper består. Håll i hatten lite, nu va...
I ett över-ambitiöst försök att bli RIKTIGT proggiga, blir det massor med byten och markeringar på uppslag. Kvintoler och septoler bara för sakens skull, känns det som. Säkert kul att lira, men som lyssnare(med mina öron) blir det tröttsamt.
Och återigen, så har vi en påföljande låt som gör min förvirring total. Här etablerar Dysdain ett riktigt gött sväng, med lysande wah-wah-gitarr. Söderberg & Elverstig kompletterar varandra bra, och jag måste säga att det här är bästa låten på skivan!
Avslutningen är ytterliggare en pungspark till Radio Rix-lyssnare. Jag tycker att det är uppfriskande, och jag blir glad av det här. Må pop-koden brinna!!
Man kan inte sticka under stolen(eller "gå under bordet", som vi sa i Highball) med att grabbarna lirar kanonbra.
Deras bekymmer är alltjämt balansen mellan låtarna och riff-staplandet. Det är så kul att höra dom spela som dom gör, men lik förbannat måste man backa upp alla schyssta markeringar med bra låt-idee`r. Låt Meshuggah-komplexet stå tillbaka, and reveal yourself!

Av: Ulf Jansson
2006-11-14

10 senaste | Visa alla

2007-06-05 - Benea Reach
2007-05-29 - Nadja
2007-05-28 - Marduk
2007-05-23 - Sparzanza
2007-04-04 - Sauron


10 bästa betyg | Visa alla

2007-06-05 - Benea Reach
2006-01-31 - Leng Tch'e
2006-04-16 - V.28
2007-05-28 - Marduk
2007-04-04 - Sauron
2006-09-15 - Ammotrack
2006-10-04 - Setherial
2006-04-06 - Arcturus
Annonser